Kaunis iron
Foto: Burban Studios
Kaunis Iron planerar utökning trots problemen
Gruvplanerna vid Kaunisvaara, Pajala kommun, har en besvärande problemhistoria. Faktum är att flera problem kvarstår efter att Kaunis Iron tog över efter Northland Resources jättekonkurs.
Lokalbefolkning, renskötsel, klimat och miljö drabbas. Allvarligast är de nio dödsfallen i olyckor med malmtransporter på landsväg.
Ändå har Kaunis Iron fått tillstånd att utöka verksamheten.
Tillsvidare har företaget valt att inte ta det nya tillståndet i bruk – med uppdaterade villkor – utan fortsätter med utsläppen till värdefull myrmark, trots att det är en avvikelse även mot nu gällande tillstånd.
Detta har hänt:
- De tidigare ägarna Northland Resources försattes i konkurs i december 2014, efter att priset på järnmalm fallit dramatiskt på världsmarknaden under året. Gropens väggar runt avfallsdammen gav efter bara efter några månader, då egentliga dammvallar saknas. Avfallssand gled ut i det kraftigt underdimensionerade klarningsmagasinet. 1* Skulderna uppgick till hisnande 14 miljarder kronor och har kallats den största konkursen i Sverige sedan Kreugerkraschen.
- Kaunis Iron köpte gruvan av konkursboet och har brutit järnmalm sedan juli 2018, som mals till pulver, så kallad malmslig. Verksamheten fortsatte bedrivas av de nya ägarna, på punkt efter punkt, i strid med gällande tillstånd, som utfärdades av Finsk-svenska gränsälvskommissionen 2010. *2
– Metoden för avfallsdeponering funkar fortfarande inte som planerat. Sandmagasinet/avfallsdammen har fel konstruktion.
– Avfallet, som delvis är svavelhaltigt, är inte så ofarligt som det påstods i ansökan.
– Klarningsdammen har en tiondel så stor kapacitet (8 %) som den som angavs i tillståndsansökan.
– Grundvattensänkningen blev långt större än beräknat – upp till 16 meter istället för några decimeter – och har skadat ett stort myrområde.
– Transporterna sker delvis på landsväg, vilket är på annat sätt än som uppgavs i tillståndsansökan.
- Sommaren 2018 återkallade Naturvårdsverket tillståndet för Kaunis Irons gruva i Tapuli och anrikningsverket i Kaunisvaara i Pajala. Anledningen var att företaget avvikit från de tillstånd de hade för verksamheten. Naturvårdsverket kritiserade ansökan – bland annat för att gruvan ligger på värdefull myrmark.
- I en dom i Mark- och miljödomstolen som meddelades i januari 2022 fick Kaunis Iron rätt att fortsätta bryta järnmalm i gruvan i Kaunisvaara utanför Pajala.
- I en deldom i Mark- och miljödomstolen, som kom i december 2022, fick Kaunis Iron tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt och utökad gruvverksamhet vid Tapuli samt öppna två nya dagbrott, Palotieva och Sahavaara. Dagens Kaunisvaara är egentligen två byar; Sahavaara och Kaunisvaara som är finska för ”det vackra berget”.
- Domen har överklagats av 14 organisationer, myndigheter och privatpersoner, däribland Naturskyddsföreningen i Norrbotten, Älvräddarnas Samorganisation, Gabna sameby, organisationer i Finland inom turism, renskötsel och miljö, och privatpersoner. Bland dem finns inte länsstyrelsen, Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten. Vilket betyder att de myndigheterna, som tidigare sagt nej till planerna på fortsatt miljötillstånd för gruvan, nu anser att domen och tillståndet med uppdaterade villkor är tillräckliga för att godta en fortsatt gruvbrytning i Pajala.
- Kaunis Iron har fått verkställighet på det nya tillståndet och har möjlighet att ta det i bruk för nuvarande verksamhet i Tapuli dagbrott, trots att domen har överklagats. För att ta det nya tillståndet i bruk måste Kaunis Iron lämna en ekonomisk säkerhet på i storleksordningen 150 miljoner kronor, ifall bolaget går i konkurs, så att området kan återställas. (I den mån det är möjligt.)
Utsläpp på myr avviker från tillståndet
Lokalbefolkning har uppgett att processvatten följer med avfallssanden ut på myren och sprids på Tapulivuoma rikkärr. Tapulivuoma rikkärr är en dubbelbottnad våtmark, en på ytan igenvuxen sjö som är cirka 7 meter djup, och med andra ord en recipient som det inte tagits hänsyn till i tillståndsansökan och miljökonsekvensbeskrivningen.
Recipient (”mottagare”) kallas det vattendrag, sjö eller hav som avlopps- eller dagvatten leds till.
Tapulivuoma våtmarksområde, på båda sidor riksväg 99, avvattnas norrut och österut, och når ån Aareajoki. I dessa diken och i ån i närheten har lokalbefolkning upplevt svidande vatten mot hud och ögon och sett hur vattnet rostfärgas. Detta vatten rinner från ån Aareajoki in i ån Kaunisjoki och ut i Muonioälv i Kaunisjoensuu strax norr om bron till Kolari, Finland, länsväg 403, för att sedan nå Torneälven och Haparanda skärgård. Lokalbefolkning som överklagat ett beslut länsstyrelsen har fattat i ett tillsynsärende, och fått avslag, hävdar fortfarande att Kaunis Iron saknar tillstånd för myren på östra sidan riksväg 99.
Hotar älven nedströms
Finlands Naturskyddsförbund har lämnat ett yttrande utifrån vattenprover som visar på nya skadliga ämnen som järn, bromid och sällsynta jordartsmetaller, som inte behandlats i tillståndsprocessen, ”trots att de hotar hela nedre delen av älven, på samma sätt som de sulfat och xantanter som tidigare konstaterats”.
”Sammantaget kan konstateras att det inte finns någon vetenskaplig säkerhet, vilket EU kräver, om att Natura 2000-bevarandevärdena inte kommer att äventyras”, står det vidare i yttrandet.
Tillståndet från Finsk-svenska gränsälvskommissionen (som alltså är det det som fortfarande gäller då bolaget inte tagit det nya i bruk) medger att behandlat process-, gruv- och dräneringsvatten släpps ut till Muonio älv men inte till myren.
Analys av järnslig från Kaunis Irons gruvverksamhet utförd av Eurofins Pegasuslab visar på förekomst av asbest.
Kaunis Iron väntas snart behöva ta de nya tillståndet i bruk, då bolaget vill utöka verksamheten med nya dagbrott och med flotation med kemikalier, för att avskilja svavel från järnmalmen, då svavel i järnmalmen inte är önskvärt hos kund. Kemikalierna hamnar i processvattnet.
Örjan Osterman handlägger tillsynsfrågorna gällande Kaunis Iron vid Länstyrelsen i Norrbotten:
Hur kan utsläpp till myren få fortsätta då det avviker från gällande tillstånd?
– Mark- och miljödomstolen konstaterar att det finns avvikelser men de återkallar inte tillståndet. Så utifrån det är så får man nog tolka det som att domstolen har sagt att det inte är en avvikelse av den karaktären som föranleder en återkallelse av tillståndet.
Ett beslut som Länsstyrelsen i Norrbotten har tagit i ett tillsynsärende gällande just vatten och dammar, utifrån sin tolkning av domen, har överklagats till Mark- och miljödomstolen.
– Det är ett känt faktum att dammarna läcker i viss mening men det har inte resulterat i något annat än att bolaget får fortsätta bedriva sin verksamhet, säger Örjan Osterman.
Konstruktionen för avfallsdammen/sandmagasinet är inte den som man normalt brukar se för gruvdammar.
– Det är ett nedgrävt magasin, ungefär som att de har grävt en grop. Vattennivån på insidan är ungefär densamma som på utsidan, säger Örjan Osterman.
Gruvdriften hårt slag mot rennäringen
En studie *3 som gjorts i samarbete mellan Stockholm Environment Institute, Muonio sameby och Svenska samernas riksförbund visar att driften av järnmalmsgruvan i Kaunisvaara i Norrbotten påverkat samebyn Muonio på en rad områden som tydligt överstiger den begränsade inverkan som förutsågs då tillstånd gavs.
Sämre djurhälsa
Enligt undersökningen syns effekterna av gruvdriften i form av markförluster för samebyn, i störningar av renhjorden och slitage på betesmarker. Det har lett till försämrad hälsa för djuren, vilket i sin tur medfört minskade slaktvikter och ekonomiska förluster.
Det har också resulterat i sociala och kulturella effekter, till exempel att unga i samebyn inte vågar satsa på renskötsel. Det riskerar att slå ut en hel generation av renskötare.
Gruvan stör sociala mönster
Kaunis Irons gruvetablering får stor påverkan på flera sociala faktorer.
Inlösen av hus och släktgårdar med fördrivning av människor, bruten kontakt med övriga bybor.
Jakt och fiske påverkas
Störningar i friluftsliv, rekreation, bärplockning, jakt och fiske, på grund av förstörd natur för all framtid, med djupa dagbrott med mera.
Betydande koldioxidutsläpp från lastbilarna
Transporterna orsakar betydande koldioxidutsläpp. Under Northland Resources tid var planen att malmslig från Kaunisvaara skulle transporteras på ny järnväg på svenska sidan till en hamn i Finland.
Sedan tillståndet beviljats ändrade bolaget sig och valde istället att transportera malmkoncentratet till Pitkäjärvi vid Malmbanan. Där lastades det om till järnväg och
transporterades till hamnen i Narvik.
Nya ägarna Kaunis Iron fraktar fortfarande på lastbil samma sträcka.
Northland Resources fick dispens från Trafikverket för att köra lastbilar med en totalvikt på 90 ton. *4 Företaget gick i konkurs efter två års verksamhet, men efter några år togs verksamheten över av bolaget Kaunis Iron. De har fortsatt att transportera malmkoncentratet längs denna väg.
Enligt bolag är den totala sträckan som malmbilarna kör årligen i nuläget strax över en miljon mil. Det motsvarar ungefär 250 varv runt jorden och orsakar koldioxidutsläpp på i storleksordningen 15 000 ton årligen.
Stor väginvestering
Det har krävts en omfattande upprustning av vägen mellan gruvan och Malmbanan för att den ska hålla för lastbilar för en totalvikt på 90 ton. Trafikverket räknar med att totalt investera 2,6 miljarder i vägbygget. Arbetet kommer att pågå ytterligare några år så kostnaden kan förändras. Av detta ska Kaunis Iron betala 127 miljoner. *5
Forskarna Mikael Malmaeus och Eva Alfredsson har visat på kopplingen mellan investeringar och klimatutsläpp. En studie som gjorts på svenska data visar på att en investering på en miljon kronor i genomsnitt orsakar 30 ton koldioxidutsläpp. *6
Kaunis är Iron har genomfört ett första försök med en eldriven lastbil. Den var lastad med en fjärdedel av den last som de dieseldrivna lastbilarna tar. Dessutom krävdes det en laddning längs vägen. Det såg heller inte lovande ut för de andra tänkbara alternativen. Att bygga elverk skulle vara för dyrt, och HVO som är ett utsläppssnålt alternativ till dieselbränsle, är svårt att få tag på i tillräckliga mängder. Under 2023 ska en tyngre lastbil testas i samarbete med Volvo lastvagnar. Det är naturligtvis tänkbart att teknikutvecklingen gör att det kan tillverkas lastbilar som klarar de långa och tunga malmtransporterna. *1 Men det kommer att krävas enormt stora batterier vilket är ett problem givet att tillgången på batterimetaller är begränsad. Simon P. Michaux, forskare i geometallurgi vid Geologiska forskningscentralen GTK, Finland, har räknat ut hur mycket mineraler som krävs för att genomföra en elektrifiering på det sätt som nu planeras. Han konstaterar krasst att världens kända mineralresurser inte kommer att räcka. *7
Nio döda i olyckor med malmlastbilar
Olycksrisken har ökat markant för trafikanter och vilt längs den cirka 16 mil långa transportvägen på landsväg till omlastningsterminalen Pitkäjärvi i Svappavaara för vidare frakt på järnväg till hamnen i Narvik.
Vägen är bara delvis ombyggd och har tvära kurvor och dålig sikt på vissa ställen.´
Lastbilarna har tillstånd att köra med 90 tons totalvikt och avåkningar vid halt väglag är vanliga. Sex unga personer i en minibuss omkom i januari 2019 i en frontalkrock med en av lastbilarna.
”Skräckvägen”
Totalt har nio personer omkommit i olyckor med malmlastbilar på väg 395, kallad ”skräckvägen”. Åtta personer har omkommit i krockar med malmlastbilar och en singelolycka på grund av avåkning med malmlastbil.
Olyckorna är inte en tillsynsfråga för länsstyrelsen, utan är en polisiär fråga.
Damning från järnvägs-transporter polisanmäld
En polisanmälan har gjorts på grund av damning och nedsmutsning från järnmalmstransporter vid Bergfors på järnvägen mellan Kiruna och Narvik.
Transporterna berör gruvbolagen Kaunis Iron AB och LKAB. I utlåtandet från Nationellt forensiskt centrum, NFC, framkommer bl a att:
”Halterna av framför allt koppar, krom, nickel, zink och arsenik i vattenprovet ligger på sådana nivåer att de bedöms innebära risk för människors hälsa eller miljön, om sådant vatten, genom utsläpp till vattendrag eller annat vatten leder till exponering för människor eller vattenlevande organismer”.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har uppmärksammat resultaten och kommer att handlägga saken för att bedöma miljöskyddsaspekten.
Enligt länsstyrelsen har Kiruna kommun i nuläget tillsynsansvaret för Kaunis Irons järnvägstransporter från Pitkäjärvi och norrut.
Helena Söderlund är miljöchef vid Kiruna kommun.
– Det finns oklarhet om vem som har rådighet i tillsynsfrågan. Vem får utfärda beslut och inte. Det är ju där man har vänt sig till Naturvårdsverket för tillsynsvägledning.
Kiruna kommun har redan i ett delegationsbeslut 2014 förelagt Green Cargo (som körde för de tidigare ägarna Northland Resources) att transportera finmalt malmkoncentrat i täckta vagnar eller täcka dessa med presenning eller liknande över hela lastytan.
De nya ägarna Kaunis Iron valde att begjuta malmlasten med bindemedlet lignin för att de inte ska damma när de är fulla. Men Lennart Forsberg, boende i Bergfors, misstänker att det kan vara vid återfärderna med tömda vagnar damningen sker.
– Det kan ligga i farans riktning, rent allmänt, men det måste ses på plats, följas upp och mätas eller bedömas på något annat sätt. Det där är något som bolaget får svara på, säger Örjan Osterman, som handlägger tillstånds- och tillsynsfrågor för gruvverksamheter vid Länsstyrelsen i Norrbotten.
Det är lite typiskt för tillsynsfrågor, att det egentligen inte är något som är villkorsbeskrivet, att myndigheter inte på förhand kan kräva för många åtgärder av bolaget, förklarar Örjan Osterman.
– Det är en löpande fråga att kontrollera att miljöeffekterna inte blir för stora och att det finns tillräckliga skyddsåtgärder för att det inte ska uppstå några negativa effekter av betydelse.
Som bakpulver
LKAB har en grovkornig fines. Kaunis Irons malmslig är mycket finfördelad och har en konsistens som liknar bakpulver eller florsocker.
Fotodokumentation visar hur det såg ut när förra ägarna Northland av gruvan i Kaunisvaara fraktade. Ett stort dammmoln syntes efter varje malmtåg som körde förbi, även när de passerade centrala Kiruna.
Situationen är bättre nu men inte bra, vilket Lennart Forsbergs foton från Bergfors, med svart gruvdamm på snön, visar. Han oroar sig för hälsorisken att fiska forell i bäcken i närheten.
Lennart Forsberg har kämpat i tio år för att damningen från malmtransporterna ska åtgärdas.
Helena Söderlund, Kiruna kommun:
– Det är ett pågående tillsynsärende där vi själva också varit ute och tagit bilder och samråder med länsstyrelsen hur vi ska gå vidare i frågan. Det är inte så att vi ignorerar det här klagomålet men vi har inte obegränsat med resurser att lägga på ett ärende.
Kiruna kommun säger sig ha svårt att gripa sig an ärendet, som har varit pågående i flera år.
– De prover som tagits kunde vi inte typa, då det inte fanns något laboratorium som kunde skilja ut vilket bolag som har smutsat ner. Det är en bevisfråga, säger Helena Söderlund, Kiruna kommun.
LKAB har på direkta frågor från länsstyrelsen avvisat att nedsmutsningen beror på damning från deras produkter.
– Nästa steg är att titta på om det finns anledning att ställa motsvarande frågor till Kaunis Iron. Det är eventuellt en uppgift för Kiruna kommun, säger David Berggård på Länsstyrelsen i Norrbotten
Tillsynen måste få ta sin tid, menar Helena Söderlund på Kiruna kommun:
– Det är ju som att berätta vart man är på väg i en brottsutredning. Ärendet pågår och vi kommer ju att göra någonting åt det här, så klart. Där behöver vi samråda med länsstyrelsen.
Fotnoter:
1) ”NORRSKEN: Drömmen om den gröna industrin” kap Massor av metaller s 218 och kap Lång väg kvar till ”fossilfritt” s 239-240, Arne Müller, Ord&visor förlag, 2023.
2) Elbilen och jakten på metallerna, Arne Müller, Ord&visor förlag, 2019.
3) ”De kör över en ändå…:Konsekvenser av gruvan i Kaunisvaara för Muonio sameby”,
Rasmus Kløcker Larsen (Stockholm Environment Institute), Maria Boström (Svenska Samernas Riksförbund), Muonio sameby, Stockholm Environment Institute, 2021.
4) 60 ton är i normalfallet den maximala totalvikten för lastbilar.
5) Mejlsvar från Henri Kassberg, åtgärdsplanerare, Trafikverket, Luleå.
6) ”Hållbara investeringar Hur mycket grön omställning har vi (inte) råd med?” Mikael Malmaeus, Eva
Alfredsson, Arena idé, 2020.
7) ”Bottlenecks in battery minerals supply chain due to lack of global mineral reserves”, tidskriften Best, maj 2023.