Juni, 2025

Hur kan vi få en verkligt hållbar klimatomställning som också är rättvis? Det är en fråga som är mer brännande än någonsin, och allt ställs på sin spets i norra Sverige. 

Jag blev engagerad i klimatfrågan 1995 då jag var på det första FN-toppmötet i Berlin.  Årtiondena gick och politikerna var som förlamade. Men ett genombrott kom efter Greta Thunbergs skolstrejker som fick hundratusentals unga ut på gatorna världen runt 2018. EU och Sverige beslutade om en del åtgärder i linje med Parisavtalet, bl. a utsläppshandel som kommer att göra det allt dyrare med fossila bränslen. Därför har industrin startat ambitiösa planer med stål från vätgas, batterifabriker, och fossilfri konstgödsel, många av dem i norra Sverige. 

Det finns positiva delar i dessa satsningar. De tekniker som ska användas vid Stegra och SSAB kommer att minska utsläppen per ton stål med mer än 90 procent. De elbilar som kan laddas med förnybar energi bidrar till en nödvändig förändring av utsläppen från transportsektorn. Men industriomställningen genomförs just nu på sätt som hotar andra viktiga miljömål, som rent vatten, ren luft och bevarad biologisk mångfald. Gruvbrytning och andra ingrepp som görs i omställningens namn hotar också renskötseln och genomförs på ett kortsiktigt sätt som inte ger hållbar utveckling till lokalsamhällena. 

EU antog förra året CRMA; Critical raw materials act, med motivet att snabba på utvinningen av metaller som behövs för industriomställningen. Regeringen har startat ett accelerationskontor, och dess företrädare har uttalat att miljömyndigheter är ett problem i omställningen. Detta är illavarslande. Om regeringen önskar snabbare hantering av gruvärenden måste de också öka resurserna för länsstyrelser, naturvårdsverket och havsmyndigheten och ge dem instruktioner att ställa tydliga miljövillkor.  

Vi måste ställa om industrin, men det fungerar inte att lägga hela ansvaret på företag som ska konkurrera på en världsmarknad och göra vinster varje kvartal. Att avveckla fossilberoendet kräver en långsiktig gemensam satsning mellan länder och företag, kommuner och i vår del av världen EU. Northvolts konkurs måste ses i detta sammanhang. Kina har byggt en batteriindustri med statligt stöd under 20 år, Northvolt försökte göra det på några få år. Fabriken är byggd, Skellefteå är en bra plats för batteriproduktion och jag hoppas fortfarande att regeringen går in med stöd så att de gjorda investeringarna kan användas i klimatomställningen. 

Mitt i allt detta ska vi aldrig glömma att vi aldrig klarar att lösa den globala klimat- och miljökrisen med enbart ny teknik. Redan idag förbrukar vi resurser som om vi hade fyra jordklot. Miljörörelsen och forskare har sedan länge visat att vi kan skapa en rättvis värld inom ramarna för vad naturen tål, men bara om vi kombinerar den miljöbästa tekniken med ett nytt ekonomiskt system och nya sätt att leva. Vi måste minska bilkörning, ohållbart flygande, djurindustri, engångsmuggar och annat slit och släng. Vi kan inte fortsätta med ekonomisk tillväxt som prioritet i ekonomin. Det är en central fråga i det fortsatta lärandet om hållbar och rättvis utveckling. 

Lars Igeland

Uppväxt i Luleå, arbetar nu med Naturskyddsföreningens projekt Industriomställningen i norra Norrland.