På senare tid har vindkraften diskuterats i Norrbottens media, och intresset att bygga är riktigt lågt. Vad som inte riktigt kommer fram är att vindkraft är en nödvändig komponent för att avvärja klimatkrisen.

Genom förbränning av fossila bränslen och intensivare markanvändning har koldioxidhalten stigit till den högsta nivån i vår historia. Med nuvarande utveckling, regimer i Sverige och andra länder som förhindrar klimatåtgärder, kan vi inte vara säkra. Det innebär att katastrofer som bränderna i Kalifornien, översvämningarna i Centraleuropa, perioder av torka och värmeböljor med tusentals döda, kommer att överträffas. Två miljarder människor i Indien och grannländer drabbas när glaciärerna försvinner. Därtill kan en miljard människor tvingas lämna tropikerna. Trettio procent av jordens landyta kan drabbas av ihållande torka. Städer vid havsnivån hamnar under vatten. Flyktingströmmar kommer överträffa all tidigare migration. Dagens barn kan under sina liv få uppleva en sådan värld.

Vår enda chans är snabb omställning av industrin, och samtidigt få ner överflödskonsumtionen. Vi kan bara använda förnybara energislag om vi ska ha en hållbar framtid där inte klimatkris eller radioaktivitet från kärnkraft och urangruvor hotar livet. Lösningen är elektricitet från vindkraft och solkraft till industri, transporter och samhällets andra behov.

Att göra fossilfritt stål i Hybrit-samarbetet mellan statliga LKAB, SSAB och Vattenfall uppskattas förbruka 55 – 70 TWh (TerraWattimmar) el årligen. Stegras fossilfria stålproduktion kan kräva ca 15 TWh el. Jämför med Norrbottens vattenkraft som gav 15,3 TWh el år 2020. Vindkraft som producerar 90 TWh el årligen motsvarar ca 2000 vindkraftverk, över 210 meter höga. För att minimera överföringsförlusterna behöver de lokaliseras nära stålindustri dvs nära Gällivare, Boden och Luleå.

Energimyndighetens scenario med 5000 vindkraftverk i norra Sverige skulle behöva 5500 kvadratkilometer. Det motsvarar bara 3,5 procent av Norr- och Västerbottens yta. För tider utan blåst eller solsken behövs energilagring i vätgas och batterilager. Däremot behövs inte elkrävande industri som Bitcoinföretag och konstgödselföretaget Fertiberia, som hotade bidra till övergödning m.m.

Utmaningen är att få en konstruktiv process som tar hänsyn till lokala behov. Lösningen av en kris får inte ge upphov till en annan:

• Vindkraftverk får inte placeras i skyddsvärd natur.
• Rennäringen måste ha avgörande inflytande – de verksamma vet vilka områden renarna behöver ha ostörda – och kan även avgöra vilka områden som kan ha vindkraft.
• Naturturismen får inte förlora sina verksamhetsområden.

Men om vi ska ha en god chans till en framtida säker värld kan vi inte kräva stopp för vindkraften. En lika destruktiv väg är att hävda att klimatomställningen ska ske någon annanstans. Den hållningen har praktiserats på alla nivåer – från globala avtalsförhandlingar ner till krav på kommunalt veto – och leder ofelbart till att klimatomställningen avstannar.

Lars Andersson

Aktiv i Naturskyddsföreningens krets i Luleå